Mina verk blir ofta till spontant genom min inre intuitiva kraft. I naturen hittar jag alla ingredienser för rummet och dynamiken i mina målningar. För mig är målningen inte en kopia av det en sett, utan en tolkning av en naturupplevelse. Jag riktar blicken utåt och inåt samtidigt och ser mig som en del av vår tid, plats och existens.
Ständigt bläddrar jag i landskapsbilder, men jag kopierar dem inte i mitt måleri. Min måleriprocess innefattar många okontrollerbara saker, vilket betyder att noggranna riktlinjer bara skulle begränsa min rörelsefrihet. Något av det jag sett i landskapen fastnar ändå i synminnet som jag nyttjar i mina naturtolkningar.
Då jag målar ger jag plats för slumpen att öppna stängda dörrar. Det handlar om samma iver som jag upplevt då jag vandrat i okända trakter. Under vandringarna slukar jag landskap i hopp om att de aldrig ska ta slut, för jag vill alltid se utsikten som öppnar sig bakom följande krök.
Teokseni syntyvät spontaanisesti sisäisen intuitioni voimalla. Luonnosta löydän kaikki ainekset maalausteni tilaan ja dynamiikaan. Maalaus ei ole minulle kopio nähdystä, vaan tulkinta luontokokemuksesta. Samalla kun suuntaan katseen ulospäin katson myös sisälle itseeni, aikaamme ja paikkaamme kaiken olevan osana.
Selaan jatkuvasti valokuvia maisemista, en kuitenkaan kopioi niitä maalauksiini. Maalausprosessini sisältää paljon hallitsemattomia asioita, joten tarkat ohjeet vain rajoittaisivat liikkumisvapauttani. Mutta jotakin kuvien selailuista tallentuu ”silmänmuistiini”, joita käytän näissä luontotulkinnoissani.
Maalatessa annan sattumalle mahdollisuuden avata suljettuja portteja. Kyse on samankaltaisesta kiihkosta, jota olen kokenut tuntemattomilla seuduilla vaeltaessani, jossa liikun maisemaa ahmien, toivoen ettei se loppuisi koskaan, koska haluan aina katsoa millainen näkymä avautuu seuraavan mutkan takana.