Jag är en självlärd konstnär som började måla som terapi på förslag av en vän, efter en nära familjemedlems död. Jag hade aldrig hållit en pensel i handen förut och min senaste kontakt med målning hade nog varit med fingerfärger.
Ända sedan jag ritade min första pensel på duken har jag inte kunnat sluta. Först målade jag i veckor nästan dygnet runt. Jag kunde inte tro att något liknande det jag såg på duken kunde födas ur mina händer. Jag hade aldrig den minsta aning om att jag kunde måla.
På grund av att konst framför allt är terapi för mig, samt ett sätt att hantera mina känslor, innehåller vart och ett av mina verk stora känslor. Jag har gråtit, skrattat och varit upphetsad när jag gjort vart och ett av mina verk. Mina verks strävan efter ett narrativ som härrör från individuella erfarenheter är därför stark.
Min produktion är abstrakt måleri.
Olen itseoppinut taiteilija joka aloitti maalaustaiteen tekemisen terapiana ystävän kehoituksesta, läheisen perheenjäsenen kuoltua. En ollut koskaan aiemmin pitänyt sivellintä kädessäni ja viimeisin kontaktini maalaamiseen oli varmaankin ollut sormivärit.
Sen jälkeen kun vedin ensimmäisen siveltimen vetoni kanvakselle en ole voinut lopettaa. Aluksi maalasin viikkoja miltein kellon ympäri. En voinut uskoa, että käsistäni pystyi syntymään jotakin sellaista mitä kanvaksella näin. Minulla ei ole ollut pienintäkään aavistusta, että osaisin maalata.
Johtuen siitä, että taide on minulle ennen kaikkea terapiaa, sekä tapa käsitellä tunteitani, jokainen teokseni sisältää suuria tunteita. Olen itkenyt, nauranut ja ollut innoissani jokaista teostani tehdessäni. Teosteni pyrkimys yksilöllisistä kokemuksista kumpuavaan kerrontaan on näin ollen vahva.
Tuotantoni on abstraktia maalaustaidetta.