Silja Salokas - Studio Melko

Visuell konst

Plats
Helsinki

I höstas fick ja veta att cancer hade drabbats mig. Det ändrade min målning totalt. Landskap och växter har varit som realistiskä utgångspunkter. Horisontala och vertikala linjer samt ljus och skugga är elementer, even om slutresultat är abstrakt. Nu har jag helt och hollet tappat den realistiska urgångspunkten. Det förblev endast färg och yta, som jag formar skrapande, dräneranse, droppande och lagande färger. Samtidigt dykades upp ansikten som starka element. Vad berättär de om, ser jag inåt på mig själv eller söker jag den person jag tidigare har varit? Eller tittar jag på människor runtom mig?
Pari vuotta sitten sain tietää sairastavani syöpää, ja kuvantekeminen muuttui. Maisemallisuus ja kasvit ovat olleet realistisia lähtökohtia. Vaaka- ja pystylinjat, samoin kuin valo ja varjo ovat olleet rakennusaineina, vaikka lopputulos olisi ei-esittävä. Nyt katosi realistinen lähtökohta taustaltakin. Jäljelle jäivät värit ja pinnan rakentaminen valuttaen, raaputtaen, roiskien ja kerrostaen. Outoa kyllä mukaan ilmaantuivat hahmot ja kasvot. Katsonko sisäänpäin itseäni, etsinkö sitä, mitä olen joskus ollut? Vai katsonko - etsinkö - ihmisiä ympäriltäni?