Leif Strengell - ateljéTripod

Jag gillar konstnärligt samarbete och mångfald. Min ateljéTripod är viktig för mig. Den är mitt andningshål och kreativa centrum. Jag vill tro att en separat produktionsenhet är viktig för den som arbetar med visuell konst och då speciellt konstgrafik. Precis som namnet på min verkstad, "ateljéTripod" säger, så har min ateljé tre ben att stå på: dåtid, nutid och framtid. 1) Dåtiden finns på väggarna och i arkivskåpens lådor. Färdiga verk är anser jag stå för dåtid. När arbeten till en utställning är klara representerar de redan historia, man är klar med dem, ...men trots allt är man ändå aldrig färdig. Jag har massor av samlat material i min ateljé. Varje arkivlåda innehåller bilder som alla har en historia. För mig går berättelser och bild hand i hand. Jag arbetar alltid utgående från en berättelse eller ett större koncept. Naturligtvis får betraktaren lägga in sina egna tolkningar i det de ser - men jag har mina egna berättelser som motiverar. För mig är berättelsen en del av skapandeprocessen, dels storyn som hör till bilderna jag arbetar med, dels samtalen kring konstens väsen som jag gärna vill ha med betraktaren och besökaren. 2) Det andra benet, nutiden är det som sker här och nu i ateljén. Alla som känner mig vet hur mycket det här stället betyder för mig. Ateljén är nog den sista platsen jag skulle överge. Ateljén som arbetsplats och kreativ produktionsenhet är livsviktigt för mig. Det känns underbart att ha ett ställe som är gjord för skapande verksamhet. Numera bor vi också i en ansluten liten lägenhet till ateljén. Man kan säga att allt är helt optimerat för ett kreativt, holistiskt arbete och livsstil. 3) Det tredje benet, framtiden, representeras av gästande konstnärer, kursverksamhet och alla andra gäster. Systemet med lärlingar och specialkurser är bra. Jag vill ha liv och rörelsen i ateljén och trivs med diskussionerna som uppstår när vi arbetar tillsammans.