Dragningskraften till min keramikverkstad och den vedeldade ugnen tvingar mej att arbeta år efter år. Leran jag använder förvandlas till keramik, till fasta föremål menade att brukas. I grunden är det ett bevarande av en funktionell, givande livsstil i dagens ökaning av automation. Slutprodukten, ett vedbränt föremål, är för mej en bit levt liv, en slags förtätad mening.
Keramikkaverstaan ja puupolttoisen uunin vetovoima pakottaa minut työskentelemään vuodesta toiseen. Tämän seurauksena savi muuttuu keramiikaksi, kiinteiksi kappaleiksi, joilla on käyttötarkoitus. Pohjimmiltaan kyse on toiminnallisen elämäntavan säilyttämisestä, mielekkäästä elämästä, tässä lisääntyvän automaation ajassa. Lopputulos on minulle palanen elettyä elämää, eräänlainen merkitysten tihentymä.