Mari Vallemaan ateljé, Studio Pultti - Kasåkerns konstkvarter / Roihupellon taidekortteli

Jag har utövat min egen konst i ca. 20 år. Till en början koncentrerade jag mig på måleri. Jag målade med akryl och blandteknik. För några år sedan blev jag förtjust i assemblage och på den vägen är jag nu. Min ateljé ligger i Kasåkerns Konstkvarter. Jag deltar aktivt Konstkvarterets verksamhet. Utgångspunkten till mina verk är oftast något för mig betydelsefullt föremål. Föremålet vars ytstruktur eller form är intressant väcker ett minne, vackert eller smärtsamt. Under bearbetningen öppnar sig föremålens symboliska mening och förstärks och klarnar så småningom. Verket födds genom en aha-upplevelse. Delarna hittar sina platser i helheten. Varje föremål har sin egen berättelse. Att göra assemblage av bilder med berättelser är mitt språk, mitt sätt att göra mina känslor och min innersta värld synlig. Föremålen till mina assemblage väljs ut efter en lång och mångfaceterad arbetsprocess. Materialen till mina verk är mestadels bråte som har övergetts, som har gjort sitt. Jag letar inte efter speciella föremål utan upptäcker dem. Försvinnandets process är synligt närvarande i mina verk. Att bygga upp mina verk är alltid en ny upptäcktsfärd. Jag studerar föremålens och materialens formspråk, färgvärlden och deras ytstrukturer. När jag löser problem som är i relation till kompositionens lagar märker jag att jag ofta funderar över existentialismens kärnfrågor: “Var är det som gör livet meningsfullt?” och “Var är det som är värdefullt i livet?” Mitt sätt att arbeta, arbetsteknik och arbetsmedel bestäms ut efter och växlar beroende på vilket sätt arbetssessionen kommer i gång. Motiven dyker upp från min erfarenhet. Jag arbetar efter min intuition. I mina verk behandlar jag också mitt livs svåra frågor, förluster av mina närmaste och andra smärtsamma händelser i mitt liv ligger som bakgrund i atmosfären i mina verk. Ibland föds verket i små portioner inom några veckor eller månader. Jag bearbetar flera verk samtidigt parallellt. Jag börjar, skapar kompositioner, lämnar dem att mogna, betraktar, skriver minnesanteckningar, dokumenterar arbetsmomenten. Jag fortsätter styrd av någon intressant föremålsdialog eller betydelsefull detalj. Verket kan överraskande gå i en alldeles ny, egen riktning. Det kan ändra form många gånger under skapelseprocessen. Att forma ett assemblage är alltid en resa till mitt inre; sökande och finnande. En skamfilad sko, sköljd av Medelhavets vatten, talar till mig, börjar berätta sin egen stillsamma historia. Paret till detta fynd uppenbar sig på min stig under promenadturen i mina hemtrakter i Helsingfors. Dessa mina skatter får ett gemensamt hem i mitt verk “Santiago de Compostela”. “Himmelska trädgårdsmästaren”: assemblagets altarräcke plockade jag upp på stranden i Nice. INRI-skylten i samma verk, en del av krusifixet, är ett fynd på en loppmarknad i Paris.