Albert Brauns arbeten, för det mesta av olika slag, utövar en
dragningskraft på åskådaren. Ibland är den påtaglig, ibland försynt, men
alltid tydlig. Men tydligheten innebär inte att det finns en given
tolkning. Hans konst skapar rum eller ramar för handlingar och förlopp
som i förstone verkar avspegla det vardagliga, men i själva verket
fjärmar sig från det alldagliga. Verken åstadkommer en växelverkan
med mottagaren och stannar därför i minnet. Där fortsätter tankens lek
med verket, föder reflektioner och njutning om något helt annorlunda som
paradoxalt nog, och till glädje för oss själva, blivit intimt förknippat
med vår tillvaro.
Pauline von Bonsdorff