Som konstnär har jag ofta jobbat med en fråga som utgångspunkt. Vad betyder ”En riktig kvinna”? Vad är ett paradis för mig? Vad är ett paradis för andra? När jag börjar vill jag inte veta hurdant slutresultatet ska vara. Jag hoppas att det ska bli något utöver det jag kan föreställa mig. Numera är frågan mindre klart uttalad, men indirekt handlar det mesta ändå om sökandet efter ett gott sätt att leva.
För tillfället kretsar mitt arbete kring åldrande och döden. Inställningen pendlar mellan resonlig acceptans och obstinat motstånd. ”Nature Morte Vivante” är arbetsnamnet på en serie stop motion-animationer med vanitasmotiv. En död fågel, ett ekorrskelett och näckrosor frysta i en vattenbunke genomlyses på ett ljusbord, och väcks försiktigt till liv genom hundratals små förändringar som fotograferas. Slutresultatet blir rörliga stilleben, videosekvenser som är tänkta att ackompanjeras av musik.
Jag föredrar att jobba med konst i min sommarstuga i Vassor – en parstuga från 1800-talet. Livets komponenter framträder tydligare där, utan stadens ordnade struktur. Jag har inte något speciellt rum som ateljé, utan håller till där det passar beroende på projekt och årstid.
Taiteilijana olen usein työskennellyt lähtökohtana kysymys: Mitä merkitsee ”oikea nainen”? Mikä on minun paratiisini? Mikä on toisten paratiisi? Kun aloitan, en halua tietää millainen lopputulos on. Toivon, että se on jotain, jota en osaa edes kuvitella. Nykyisin kysymykseni on epäselvemmin lausuttu, mutta epäsuorasti se kuitenkin käsittelee hyvän elämän etsimistä. Tällä hetkellä työni pyörii vanhenemisen ja kuoleman ympärillä. Suhtautumiseni vaihtelee järkevästä hyväksymisestä itsepintaiseen vastustamiseen. ”Nature Morte Vivante” on työnimenä ”stop motion”-animaatiosarjalle, jossa käytetään Vanitas-aiheita.
Kuollut lintu, oravan luuranko ja lumpeenkukkia jäätyneinä vesiastiassa valaistaan valopöydällä ja herätetään varovasti eloon sadoilla pienillä muutoksilla, jotka valokuvataan. Lopputulos on liikkuva stilleben, videosarjoja, joita musiikki säestää.
Haluan tehdä taidetta kesämökilläni Vassorissa – 1800-luvulta peräisin olevassa mökissä. Elämän komponentit näkyvät siellä selvemmin, ilman kaupungin järjestelmällistä rakennetta. Minulla ei ole tiettyä huonetta ateljeena vaan olen siellä mikä meneillä olevaan projektiin ja vuodenaikaan sopii parhaiten.