Pike Kokkonen, Artborg 35
Plats
Nikkilä
Hemsida
http://www.pikekokkonen.com
Oljefärg är intressant då den går att bearbeta på många olika sätt. Det finns inget rätt sätt att göra en oljemålning och även om man målat många år upptäcker man att man hela tiden lär sig något nytt. Jag strävar hela tiden till att jobba utanför mitt trygghetsområde, på så vis vet jag aldrig vad slutresultatet blir. Jag upplever att det på många sätt är betydelsefullt att jobba på gränsen av sitt kunnande. Min oljemålningsteknik, mitt sätt att måla, är sådant att jag måste jobba fort, vilket betyder att jag måste lita på mina linjer och våga låta mig dras med i strömmen.
När jag målar föreställande motiv, finner jag det svårt att släppa taget om bilden utan att tappa bort den. Med det menar jag att skapa något som inte är fotografisk kopiering, men inte heller abstrakt. Mellanvägen tycker jag är intressant. Vad är det viktiga i bilden? Vilka är de element som skapar bilden, eller för att svänga på det; utan vilka element finns bilden inte. Hur mycket kan man stilisera en bild utan att den förlorar någonting väsentligt? Och vad är väsentligt i en bild? Vi lever i ett sådant flöde av bilder, att det måste finnas något mer än endast bilden. Man måste försöka förmedla någonting annat. Det är här måleriet blir personligt. Det handlar om ett möte - mötet mellan dig och mig.
Öljyväri on siitä mielenkiintoinen, että sitä voi työstää monella eri tavalla. Ei ole olemassa mitään oikeaa tapaa tehdä kuvaa öljyväreillä ja vaikka on vuosia maalannut, sitä huomaa oppivansa koko ajan uutta. Yritän jatkuvasti pyrkiä työskentelemään jokinlaisella epämukavuusaslueella siinä mielessä, etten koskaan voi olla varma lopputuloksesta. Koen, että sellainen osaamisen äärirajoilla työskentely on mielekästä monin tavoin. Öljyväritekniikkani, tapani maalata, on sellainen, että joudun työskentelemään nopeasti, mikä tarkoittaa sitä, että on luotettava omaan viivaan ja uskallettava antaa virran viedä.
Koen, että maalatessani esittävää kuvaa, suurin haaste on päästä irti kuvasta kadottamatta kuvaa. Tarkoitan sillä sellaista jälkeä, joka ei ole valokuvamaista kopiointia tai liian abstraktia. Mielestäni se välimaasto on mielenkintoinen. Mikä on oleellista kuvassa? Mitkä ovat ne elementit, joista kuva syntyy tai kääntäen, mitä ilman se ei ole olemassa. Kuinka paljon kuvaa voi pelkistää, ilman että jotain oleellista menetetään? Ja mikä on oleellista kuvassa? Elämme sellaisen kuvatulvan keskellä, että on oltava jotain muuta kuin v a i n kuva. On yritettävä välittää jotain muuta. Tässä kohtaa maalaamisesta tulee henkilökohtaista. On kyse kohtaamisesta, sinun ja minun.