Urho Kähkönen
Plats
Härmänkylä
Hemsida
www.urho.info
Urho Kähkönen (f. 1967 i Kuhmo) blev artenom från Turun taiteen ja viestinnän oppilaitos 1999. Före det hade han studerat vid Oriveden opisto och Taidekoulu Maa. DEssutom är han trädgårdsmästare till yrket, men har jobbat som freelance bildkonstnär, vårdare till närstående och timlärare i målning på medborgarinstitut sedan 2008. Han har haft 27 separatutställningar och deltagit i nästan 60 grupputställningar, både i Finland och utomlands. Han har skrivit manus, hörspel, dikter och esseer som behandlar hans trädgård. Nuförtiden bor och verkar han i Kuhmo.
"Det är en resa utan hållplatser. Den är bröd och oblat. Den är ljus och skugga. Den är ett eskapistiskt försök till ett förlorat Eden. Den är en oöppnad dörr. Den är att möta sig själv på neutral mark. Den är kött. Den är en drama queen. Den är mandalan och mantrat.Den är gravitationen. Den är premissen för att vara. Allt det här är konst för mig.
För mig är målandet en process, som framförallt styrs av intuition, oförutsägbarhet och att finna något nytt. Jag skissar eller planerar inte. När jag har en tom duk framför mig vet jag sällan vad slutresultatet kommer att bli. Mina verk är ofta själslandskap som speglas genom naturen. De är expressiva landskaå, som vacklar mellan det figurativa och det abstrakta."
Urho Kähkönen (s. 1967 Kuhmo) on valmistunut artenomiksi vuonna 1999 Turun taiteen ja viestinnän oppilaitoksesta. Tätä ennen hän oli opiskellut kuvataidetta Oriveden opistossa ja Taidekoulu Maassa. Lisäksi hän on ammatiltaan puutarhuri, mutta vuodesta 2008 alkaen toiminut freelancer-kuvataiteilijana, omaishoitajana ja kansalaisopistossa maalauksen tuntiopettajana. Hän on pitänyt 27 yksityisnäyttelyä, sekä osallistunut lähes 60:ään yhteisnäyttelyyn Suomessa ja ulkomailla. Hän on myös kirjoittanut käsikirjoituksia, kuunnelmia, runoja ja puutarhaansa käsitteleviä esseitä. Nykyisin hän elää ja vaikuttaa Kuhmossa.
”Se on matka ilman pysäkkejä. Se on leipä ja öylätti. Se on valo ja varjo. Se on eskapistinen yritys kohti kadotettua Edeniä. Se on aukaisematon ovi. Se on itsensä kohtaaminen puolueettomalla maaperällä. Se on veresliha. Se on drama queen. Se on mandala ja mantra. Se on gravitaatio. Se on oletus olemisesta. Tätä kaikkea taide on minulle.
Itselleni maalaaminen on prosessi, jota ennen kaikkea ohjaa intuitio, ennalta-arvaamattomuus ja uuden löytäminen. En hahmottele, luonnostele tai suunnittele. Kun edessäni maalausjalustalla on tyhjä kangas, tiedän harvoin, mikä lopputulos on. Työni on useasti sielunmaisemia luonnon kautta heijastettuna. Ne ovat ekspressiivisiä maisemia, jotka häilyvät figuratiivisen ja abstraktin välillä”