Eliisa Sorvali och Kirsi Gum
Plats
Helsinki
I arbetsrummet arbetar systrarna Eliisa Sorvali, bildkonstnär (Bildkonstakademin, bildkonstmagister 2006 och Aalto-universitetet, konstmagister 2014) och dräktplaneraren Kirsi Gum (Aalto-universitetet, konstmagister 2014). Båda konstnärerna använder mångsidigt olika material på sina respektive områden.
Tanken bakom Eliisa Sorvalis verkserie är att skildra de förändringar och händelser som livet med barn för med sig. När jag arbetar med verken tänker jag bland annat på föräldraskapets och familjemedlemmarnas roller, uppfostran och maktutövande, ansvar, vardagliga förändringar, erfarenheter och minnets mångskiktighet. Ämnena är tagna ur mina egna erfarenheter, som påminner mig om människans djuriska stunder. I skulpturerna har djuren tagit människans plats, i form av roller eller i syfte att beskriva en känsla.
Syftet med skulpturerna var att skapa ett föremål som berättar om stunder och erfarenheter, på en plats som inte existerar. Ett föremål, som på samma gång känns både overkligt och verkligt. I verken kristalliseras det mångskiktade, fiktiva minnet. Minnet består av erfarenheter och drömmar hos en imaginär person med familj.
Som utgångspunkt och material för skulpturerna använder jag mitt arkiv av använda postkort, som jag har samlat under årens gång. Jag gjuter korten eller delar av dem i epoxiharts, och lager för lager bygger jag upp skulpturen. Jag har inte en fiktiv person i tankarna, utan målet är att förena allmänna och personliga önskebilder och förväntningar. Det är ju väldigt svårt, om inte rent av omöjligt, att särskilja personliga attityder och förväntningar från samhälleligt konstruerade. Mina arbeten baserar sig på ett mycket konkret sätt på det kollektiva minnet. Mitt material, postkorten, har jag samlat av bekanta och obekanta i när och fjärran.
www.kirsigum.com
www.eliisas.com
Työhuoneella työskentelevät sisarukset Eliisa Sorvali kuvataiteilija (Kuvataideakatemia, 2006 Kuvataiteen maisteri ja Aalto yliopisto Tam 2014) sekä pukusuunnittelija Kirsi Gum (Aalto yliopisto, Taiteen maisteri 2014). Kummatkin taiteilijat käyttävät monipuolisesti erilaisia materiaaleja omilla aloillaan.
Eliisa Sorvalin teossarjan ideana on kuvata muutoksia ja tapahtumia, jota elämä lasten kanssa tuo tullessaan. Mietin teoksia tehdessäni mm. vanhemmuuden ja perheenjäsenten rooleja, kasvatusta ja siihen sisältyvää valtaa, vastuuta, arkisia muutoksia, kokemuksia ja muistin kerroksellisuutta. Aiheet lähtöisin kokemuksistani, jotka muistuttavat minua ihmisen eläimellisistä hetkistä. Veistoksissa eläimet ovat ihmisten paikoilla, rooleissa tai kuvaamassa tunnetta.
Veistoksien tarkoituksena oli luoda esine, joka kertoo hetkistä ja kokemuksista, paikassa, jota ei ole olemassa. Esine, joka on yhtä aikaa sekä epätodellinen, että todentuntuinen. Teoksissa kiteytyy kerroksellinen fiktiivinen muisto. Muisto koostuu kuvitteellisen perheellisen kokemuksista ja unelmista.
Veistoksien materiaalina ja lähtökohtana käytän vuosien varrella keräämääni käytettyjen postikorttien arkistoa. Valan kortit tai kuvan osat epoksihartsiin ja kerros kerrokselta kokoan veistoksen. Teosten pohjana ei ole kuviteltu henkilö vaan tavoitteena on yhteisöllisten ja henkilökohtaisten toivekuvien ja odotusten yhdistäminen. Henkilökohtaistahan on hyvin vaikea, jos ei mahdoton, erottaa yhteisöllisesti rakennetuista asenteista ja odotuksista. Hyvin konkreettisella tasolla työni pohjaavat kollektiivisiin muistoihin. Materiaalini postikortit on kerätty tutuilta ja tuntemattomilta ihmisiltä läheltä ja kaukaa.