Elina Koskimies, Binusas

Konsthantverk och hantverk, Visuell konst

Plats
Utö

Hemsida
kuvataiyeilijamatrikkeli.fi/Elina Koskimies

Både Utöbor och turister som besöker Utö, fotograferar vyer, fåglar, stormar med mera, med sina mer eller mindre fina kameror. Resultaten är underbara, oftast. Från hemmets fönster ser jag havet mot söder, mellan två byggnader, som också står (tyvärr) i vyn. Vyn ändrar sig ständigt. I dagboken skriver jag upp det jag ser, t.ex. utsiktens färgändringar. Ofta jämför jag dem med en minnesbild av vädret i en annan situation, tid eller plats. Egentligen tänker och analyserar jag, av vilka färgpigment man skulle kunna åstadkomma och blanda den vissa stundens färger. På grund av dessa anteckningar, i vilka jag försöker skildra så noga som möjligt färger, nyanser, stämningar av stundens utsikt eller upplevelse, gör jag mina målningar på papper, tyg, plexiglas eller freskbruk. Resultaten kan jag ibland använda som skisser eller mönster till vävnader t.om. Som arbetsrum använder jag två små utrymmen som är belägna i mitten av ön. Från dem finns det dock inte havsutsikt. Det ena utrymmet är en före detta svetsverkstad, där finns ett litet fönster ovanför dörren. Rummets stockväggar har fodrats inifrån med cementtegel, och de fungerar som underlag till freskbruk, som jag blandar av kalk, sand, kalkstenpulver, ägg- och musselskal. Det andra utrymmet är byns äldsta kvarstående träbyggnad med en gammal vävstol inne. Utrymmenas speciell karaktär ger sitt tillägg till arbetets innehåll. Jag känner mig starkt påverkad av omgivningen både ute på ön och inne i de här utrymmena. Dessutom har jag blivit mer och mer intresserad att återanvända de kunskaper som jag lärde mig i vävning under två års period i Ekenäs hemslöjdsskola för länge sedan! Tills vidare hänger mitt freskverk "Minnets rum" i fyrens andra våning.
Utössä sekä asuvat että vierailevat ihmiset valokuvaavat maisemaa, lintuja, myrskyjä ym. mitä hienoimmilla kameroilla. Tulokset ovat toinen toistaan sykähdyttävämpiä. Itse valokuvaan, kirjoitan, maalaan. Kodin ikkunasta näen etelään avautuvan meren kahden maisemassa olevan rakennuksen välistä. Maisema muuttuu alati. Päiväkirjaan kirjoitan näkemääni, maiseman värivaihteluita esimerkiksi. Maalaan näiden merkintöjen perusteella kirjattuani mahdollisimman tarkkaan kunkin hetken näkymän tai kokemuksen värit, sävyt, tunnelmat. Assosioin niitä johonkin muistikuvaan säästä toisessa tilanteessa, ajassa tai paikassa, tai pohdin ja analysoin, mistä väripigmenteistä voisin saada kyseisen hetken värit aikaiseksi. Saatan käyttää kirjausten perusteella freskolaastille, paperille, kankaalle tai pleksille maalattuja tuotoksia kudonnaisillekin, kuten matoille. Työhuoneenani toimivat kaksi pientä tilaa sijaitsevat keskellä saarta. Niistä ei ole merinäkymää. Toinen tila on vanha hitsausverstas, jossa ei ole varsinaista ikkunaa, jos ovien päällä olevia matalia ruutuja ei lasketa. Huoneen hirsiseinät on sisältäpäin vuorattu tiilillä, ja ne palvelevat freskolaastin pohjina. Toinen tila on kylän kenties vanhin jäljellä oleva pieni puurakennus, jonka tapetoidussa huoneessa on vanhat kangaspuut. Tilojen omaleimaisuus tuo lisänsä tekemisen sisältöön.