Magdalena Åberg
Plats
Helsingfors
Hemsida
www.aberg.fi
Jag är en bildkonstnär som främst målar, i olja, just nu intresserad av motiv med uppstoppade djur.
Jag har på sätt och vis i efterhand märkt att mitt måleri just nu tar ett visst avstamp i Magnus von Wrights vanitas-motiv; Nötskrika som klockdyna från 1867 (olja på duk 41 x 32 cm).
Där den tycks handla om förgänglighet på ett torrt och kanske manligt konstaterande, lite kyligt sätt, är jag i mitt måleri inne på liv, tycker jag, fast jag också målar döda djur. Mina djur är i en process, de byggs upp på nytt av bomull och nål och tråd, och av min egen pensel. Människans samlande på döda, uppstoppade djur är på sätt och vis brutal, men inte entydigt, det finns även något kreativt i hennes samlande och ordnande, på ett kontroversiellt sätt.
Även i själva målningssättet försöker jag gå emot tendensen att vara sådär precis som von Wrights, jag vill även där söka det expressiva, livfulla, livets kretslopp. Jag vill få med något av det kontroversiella i människans förhållande till djuret, som innehåller allt från våld och maktbehov till ömhetsbehov. Jag vill ha med känslan av kött och blod som är renputsad från Nötskrika som klockdyna.
Magdalena Åberg on pääasiassa maalari. Juuri nyt eläinmuseot kiinnostavat aiheina hänelle.
Åberg kohtaa Magnus von Wrightin maalauksen Närhi kellotyynynä (1867, öljy kankaalle 41x32 cm) ja yllättyy samaistumisen tunteesta. Hän on viime aikoina aiheissaan keskittynyt närhiin ja oraviin. Eläimet ovat taksidermistin pöydällä, avattuina ja leikattuina. Åbergille von Wrightin närhi kertoo katoavaisuudesta kauniilla, mutta kuivahkon viileällä tavalla. Åberg kuvaa elämää ja elämän sykliä, vaikkakin kuolleiden eläinten kautta. Åbergin eläimet ovat prosessissa, jossa ne rakentuvat uudestaan neulan, langan ja ihmiskäden kautta – ja myös Åbergin siveltimen kautta. Ihmisen tarve säilyttää kuolleita eläimiä on tavallaan brutaalia, mutta keräämisen ja järjestämisen tarpeeseen sisältyy myös luovuutta, vaikkakin ristiriitaisella tavalla.
Myös maalaustyylillään Åberg pyrkii pois von Wrightin tarkkuudesta, ekspressiivisempään suuntaan. Hän pyrkii kuvaamaan jotakin ihmisen suhteesta muihin eläimiin; suhteesta joka käsittää kaikkea mahdollista väkivallasta ja vallasta aina lempeyteen saakka. Hän haluaa että maalaukset kattavat myös veren ja lihan, josta Närhi kellontyynynä on riisuttu ja putsattu.