Heidi Lampenius

Mina målningar handlar bland annat om seendet och entropi. Bilderna  sönderfaller och utvecklas samtidigt vilket ger en känsla av både struktur och fördelning. Vi konstruerar hela tiden det vi ser utav delar. Samtidigt är allting vi ser mera än summan av sina delar, och ingenting är konstant. 

Jag förhåller mej till målningen som horisonten som man (paradoksalt) aldrig ser då man korsar den eftersom då sker en förflyttning mellan två rymder som inte kan förstås från enbart en sida. Med detta menar jag att målningens konstruktion innehåller både det begränsade och det obegränsade och att det som händer mellan målningen och betraktaren är en blick som riktar sig både inåt och utåt och är inte definierbart i tid/rum. I den här passagen av seendet förmedlas det omedveta och verket får sin form. 

I mitt arbete söker jag de spår och avtryck som, utan att vara absoluta, är tillräckliga för att utlösa ett minne eller en känsla av en plats. Genom att lämna spår av det osynliga i det synliga.