Margarita Rosselló Ramón / Ateljeesäätiön työhuone / Logomo
Plats
Turku
margarita rosselló ramón
_artistic statement_
Vi bektraktar ofta oss själva och andra människor, platser omkring oss och saker där inne. Vi läser varandra med blicken och utmärker koder för normer. Vi observerar omedelbart om någonting avviker eller framhäves. Vi gör snabba slutsatser bara genom att betrakta. Vi klassificerar människor alldeles för lätt i olika kategorier, utan att känna dem. Blicken kan ändå slå fel, trots att vi ger till blicken mycket makt. Varje människa har olika roller, som hon själv inte ens är medveten om.
Livet är som en serie av performanser, som andra tittar på och leder fram. Vad är slutligen verklighetstroget och vad är inte? Vi kan betrakta en kvinna, men hur kan vi veta om hon är en kvinna? Och vilken inverkan har det på vår egen inställning? Hur ser vi på personer som på något sätt avviker från normen? Vår blick känner inte alltid igen en person utan alla typiska saker omkring och utan rolldräkten, enbart som tom.
I mina arbeten använder man blicken för att utmärka förväntningar som vårt samhälle ställer på män och kvinnor. Hurudana skall vi uppträda så att rollen inte gå sönder? Sist och slutligen är det en fråga om mänskligheten.
Jag är konstnär och intresserad av många frågor, såsom närvaro och frånvaro samtidigt, konventionella gränser mellan feminism och maskulinitet, spänning mellan skönhet och fulhet och också gränsen mellan konst och formgivning. I mina arbeten betonar jag och uderstryker saker för att ifrågasätta om dessa traditionella tankar om kvinnans och mannens roll ännu existerar, har försvunnit eller förändrats, vilket vi ibland försöker inbilla oss. Mina tankar inhämtar jag från t.ex. teorier av feminism, filosofi, konsteori, små berättelser i tidsskrifter och från iakttagelser i min omgivning. Under förstoringsglas stannar vardagliga stunder.
Mina arbeten insnärjs ofta i begreppet feminism och mina huvudmaterialer är olika saker, som jag har hittat och upparbetat. De viktigaste materialen är textil förenat med fotografier och broderi. Jag använder mycket färdiga material t.ex. gamla käder och tillägger något som ger ny betydelse. Jag känner att det är viktig att en sak har en historia, som antigen förstärks eller förblir obearbetade i en del av arbetet. Varje fläck, utslitenhet och veck har viktig roll i helheten och blir en del i historien som arbetet arbete berättar om. Man kan närma sig mina arbeten på olika sätt. Jag vill lämna möjlighet för tolkningar. Det är flera saksammanhang och saksammanhang upplevs alltid olika av olika personer. Det är rätt att le fastän motiven är ytterst allvarsamma.
margarita rosselló ramón
_artistic statement_
Katsomme toisiamme, ympäröiviä tiloja ja siinä olevia asioita. Luemme katseella erilaisia merkkiviidakoita, joihin on koodattu erilaisia normeja. Huomaamme heti, jos jokin poikkeaa tai korostuu jotenkin. Teemme toisistamme nopeita päätelmiä pelkästään katsomalla. Luokittelemme ihmiset liiankin helposti eri lokeroihin tuntematta heitä. Katse voi silti pettää, vaikka annamme sille paljon valtaa. Jokaisella ihmisellä on erilaisia rooleja, joita kaikkia hän ei itse edes tiedä. Elämä on ikään kuin sarja erilaisia performansseja, joita toiset katsovat ja vievät eteenpäin. Mikä on lopulta todellista, ja mikä ei? Voimme katsoa naista, mutta mistä tiedämme onko hän nainen, ja miten se tieto vaikuttaa omaan suhtautumiseemme. Miten katsomme henkilöä, joka jotenkin poikkeaa vallalla olevasta normistosta? Katseemme ei aina tunnista henkilöä samaksi ilman kaikkea ympäröivää rekvisiittaa ja rooliasua, paljaana pohjana.
Teoksissani kurkistetaan katseen ja merkkien kautta nyky-yhteiskunnan odotuksiin miehiä ja naisia kohtaan; millaisia heidän tulisi olla, jotta rooli ei rikkoonnu. Lopulta kyse on ihmisyydestä.
Taiteilijana minua kiinnostavat useat kysymykset kuten läsnäolon ja poissaolon yhtäaikaisuus, feminiinisyyden ja maskuliinisuuden sovinnaisuuden rajat, kauneuden ja rumuuden välinen jännite sekä taiteen ja muotoilun rajapinta. Koen hyvin kiehtovina ”sukupuoliset kliseet” kuten vaikkapa sen, että naisen paikka on kotona lasten kanssa, tai että miestä ei kuuluisi kehua kauniiksi. Teoksissani korostan ja alleviivaan asioita herättäen kysymyksen siitä ovatko nämä ajatukset vieläkään poistuneet yhteiskunnastamme, vai onko se muuttunut kuten koitetaan uskoa. Ajatuksiani ammennan esimerkiksi feministisistä teorioista, filosofiasta, taideteoriasta, lehtien pikkujutuista, havainnoistani ympäristöstä. Suurennuslasin alle jäävät arkipäiväiset hetket.
Teokseni kietoutuvat usein feministiseen käsitetaiteeseen ja käytän päämateriaalina muokkaamiani löydettyjä esineitä. Tärkein materiaali on tekstiili, johon yhdistelen muun muassa valokuvaa ja kirjailua. Käytän paljon valmiita materiaaleja, kuten vanhoja vaatteita, joihin lisään jotain, saaden näin aikaan uuden merkityksen. Koen tärkeäksi, että esineellä on jokin käyttöhistoria, joka joko vahvistuu tai muokkautuu teoksen osaksi sulautuessa. Jokaisella tahralla, kulumalla ja rypyllä on oma tärkeä roolinsa kokonaisuudessa. Niistä jokainen on osa tarinaa jonka teos kertoo. Teoksia voi lähestyä monin eri tavoin. Haluan jättää mahdollisuuden, että asiayhteyksiä on aina useita ja että asiayhteyden voi kokea kevyemmin tai syvällisemmin kokijasta riippuen. Teosteni äärellä on lupa hymyillä vaikka aiheet ovatkin pohjimmiltaan vakavia.