Måleriet är drivkraften för mig, en kontinuerlig dialog mellan den yttre och inre världen. Sedan barnsben har det varit en upptäcktsresa, en väg till det okända, även bakom välbekanta ting.
Det fina med att måla är oftast när man börjar och den frihetskänsla som därmed kommer. Vit duk som ger massor med möjligheter. När jag med penseln drar de första strecken, fingerspetsarna darrande, den känslan går igenom hela kroppen. Då är arbetet ännu helt öppet, utan riktning men också utan krav.
Mina verk grundar sig ofta på en skiss, ett självtaget fotografi eller en bild av ett motiv som förundrar, berör, irriterar och kräver att jag sätter mig in i det. När jag börjar ett verk har jag ingen aning om vart den kommer att föra mig, men bit efter bit byggs målningen upp, ibland snabbt, ibland kan de ta år. Just nu är jag fascinerad av växter, organiska former och streck, och det fysiska i måleriet.
Maalaaminen on intohimoni, jatkuva dialogi ulkoisen ja sisäisen maailman välillä. Jo lapsena se oli tapa seikkailla - Se oli tie tuntemattomaan ja myös tuttujen asioiden taakse.
Hienoa maalaamisessa on usein aloittaminen ja se vapaudentunne, joka sen kautta syntyy. Valkoinen kangas, joka antaa lukemattomia mahdollisuuksia. Kun vedän pensselillä ne ensimmäiset vedot sormenpäät vapisten, kulkee tuo tunne läpi koko kehon. Silloin työ on vielä täysin avoin ilman suuntaa, mutta myös ilman vaatimuksia.
Työni pohjautuvat usein luonnokseen, itse otettuun valokuvaan tai kuvaan aiheesta, joka hämmästyttää, koskettaa, ärsyttää ja vaatii, että tartun siihen. Kun aloitan työn, minulla ei ole mitään aavistusta minne se tulee minut johtamaan, mutta pala palata maalaus rakentuu joskus nopeasti joskus se voi ottaa jopa vuoden. Tällä hetkellä minua kiehtovat kasvit, orgaaniset muodot ja viivat sekä maalaamisen fyysisyys.