Som keramisk formgivare står jag med ena benet (handen) i leran, i keramikens sammanhang med materialets möjligheter och begränsningar.
Mitt andra ben är konstnärens, där materialet inte får sätta gränser för den bärande idén.
Att stå och väga mellan dessa två ben är där mitt arbete börjar. Det får mig att utmana gränserna för vad leran och glasyren kan göra.
Jag arbetar också med platsspecifik miljökonst där mitt material inte nödvändigtvis är lera.
Globala och lokala teman som människans förhållande till naturen och miljön, samt sociala frågor som utanförskap och integration engagerar mig.
Keramiikkamuotoilijana seison toinen jalka (käsi) savessa. Keraamikolle se merkitsee materiaalin mahdollisuuksia ja rajoituksia. Toinen jalkani on taiteilijan, jolloin materiaali ei saa luoda rajoituksia kantavalle idealle. Työskentelyni alkaakin seisomalla ja puntaroimalla näiden jalkojen välillä. Se saa minut haastamaan saven ja lasituksen antamia rajoja.
Teen myös paikkasidonnaista ympäristötaidetta, jolloin materiaalini ei välttämättä ole savi. Kiinnostuksen kohteitani ovat paikalliset teemat kuten ihmisen suhde luontoon ja ympäristöön sekä sosiaaliset kysymykset kuten ulkopuolisuus ja integrointi.