När en kanin och en räv dök upp på papper från dagislärarens penna år 1954, var det min första förtrollande upplevelse av hur man kan skapa en bild. Jag började lära mig, men bara pappret saknades, förutom ibland då jag hittade en vit boksida eller brödomslagspapper. I skolan fick jag utmärkelser och det pratades om att Aulikki vet hur man ritar.
Sedan, när det gällde att välja yrket, trodde jag att jag skall sträva efter visuell konst, när det inte riktigt fanns förutsättningar för något annat. Som student på Aalto-universitetet (nuvarande namn på högskolan) på 1970-talet, var det möjligt för mig att studera alla slags kurser som intresserade. Under den tiden beundrade jag impressionister och ryska landskapsmålare och ville göra något liknande, det vill säga utomhusmålning ”Plein Air painting”.
Efter studierna flyttade jag till Lappland och stannade där i 13 år. Jag tittade på landskapets belysning och pratade ofta om naturfenomen och vädret med människorna i Lappland. När vyn förändras dagligen, när luftfuktigheten ändrar horisontens färg eller när snön bleknar och landskapet plötsligt blir grått och brunt, varje föränderlig scen var alltid intressant.
Akvarellens färskhet, ljushet, teknikens många olika möjligheter är en rikedom, som jag tycker att andra målningstekniker saknar. Samarbetet med akvarellpapper och vatten är utmanande och inspirerande, och slutresultatet är en glädje när det finns mer än man förväntat sig och det inte bara är som rutin.
Min första separatutställning var i Helsingfors Konstnärsgilles galleri år 1979. Efter det har det varit utställningar i Lappland och privata utställningar över hela Finland. Offentliga konstverk finns i samlingarna i många städer och kommuner, konstmuseer, banker, sjukhus och mer.
När livet har organiserats på ett sådant sätt att det finns ro att måla, det finns tid och en idé som vill gå i uppfyllelse, finns det inget bättre att göra.
Nu bor jag i Helsingfors igen, men naturen försvinner inte någonstans.
Det bästa är att jag äntligen har en egen studio med ett galleri på Nordenskiöldsgatan.
Nu skickar jag ofta målningar till internationella utställningar, och inte bara mina egna, utan andra finska konstnärers målningar också, därfor att jag som ordförande i International Watercolor Society (IWS) kan organisera och få kontakter med utlänningar överallt.
ENG Since I started kindergarten in the 1950s I've been fasicinated by the experience of creating an image. After studying art in the 1970 I moved to Lappland and stayed there. I was inspired by the local landscape and weather and since that weather impressions and details in nature has been an important theme. Now I'm back in Helsinki, but nature has not disappeared. The freshness, lightness, richness of chance and endless opportunities of watercolour painting is priceless compared to other types of painting. I have my own studio and gallery on Nordensköldinkatu.
Kun lastentarhanopettajan kynän viivasta ilmestyivät jänis ja kettu vuonna 1954, oli se ensimmäinen minut lumonnut kokemus kuvan tekemisestä. Aloin opetella, paperia vain puutui, paitsi joskus löytyi valkoinen kirjansivu tai leivän käärepaperi. Koulussa sain palkintoja ja ympärillä mainittiin, että Aulikki osaa piirtää.
Kun sitten ammattia piti valita, ajattelin, että täytyy kuvataiteen alalle pykiä, kun muuhun ei oikein ole edellytyksiä.
1970-luvulla Taideteollisen oppilaitoksen opiskelijana ( nykyinen Aalto-yliopisto ) sain osallistua jokaiselle taidetekniikan kurssille, mikä kiinnosti. Silloin ihailin impressionisteja ja venäläisiä maisemamaalareita ja halusin tehdä jotain samanlaista, siis ulkoilmamaalausta "Plein air painting".
Opiskelun päätyttyä muutin Lapinlääniin ja jäin sinne. Katselin ja tutkin maisemaa, valaistusta ja säätä ja Lapin ihmisten kanssa luonnonilmiöistä puhuttiin usein. Aihepiirissä tärkeintä ovat senkin jälkeen olleet säävaikutelmat ja luonnon yksityiskohdat. Kun näkymä vaihtelee päivittäin, kun ilman kosteus muuttaa horisontin sävyjä tai kun lumet häipyy ja maiseman värittää yhtäkkiä harmaat ja ruskeat, se näkymän muutos on kiinnostavaa.
Akvarellin raikkautta, keveyttä, sattumanvaraisuuden rikkautta ja lukuisia mahdollisuuksia, ei voita mikään muu maalaustekniikka. Veden ja paperin yhteistyön tuoma sattuma on haastavaa ja innostavaa ja lopputulos on ilon aihe silloin, kun siinä on jotain enemmän kuin osasi odottaa, tai kun se ei ole vain rutiinia.
Ensimmäinen jurytetty yksityisnäyttelyni oli v.1979 Helsingin taiteilijaseuran galleriassa, sitten tulivat Lapin näyttelyt ja yksityisnäyttelyt eri puolilla Suomea. Julkisia teoksia on monien kaupunkien ja kuntien kokoelmissa, taidemuseoissa, pankeissa, sairaaloissa ym.
Kun elämän on saanut sellaiseen järjestykseen, että on rauha maalata, on aikaa ja idea, joka haluaa toteutua, ei parempaa tekemistä olekaan.
Nyt asun taas Helsingissä, mutta luonto ei katoa. Parasta on vihdoin oma työhuone ja sen yhteydessä galleria Nordenskiöldinkadulla. Nyt lähettelen maalauksiani kansainvälisiin näyttelyihin, eikä vain omia teoksiani vaan muidenkin suomalaisten, koska kansainvälisen akvarellitaideyhdistyksen puheenjohtajana voin organisoida yhteyksiä ympäri maailmaa.
ENG Since I started kindergarten in the 1950s I've been fasicinated by the experience of creating an image. After studying art in the 1970 I moved to Lappland and stayed there. I was inspired by the local landscape and weather and since that weather impressions and details in nature has been an important theme. Now I'm back in Helsinki, but nature has not disappeared. The freshness, lightness, richness of chance and endless opportunities of watercolour painting is priceless compared to other types of painting. I have my own studio and gallery on Nordensköldinkatu.